Många gånger har jag sagt; jag ska aldrig si och jag ska aldrig så, aldrig att jag kommer bli en SÅN mamma. Har lärt mig många gånger att man aldrig ska säga aldrig och absolut inte dömma andra mammor och föräldrar i förväg.

Innan Melker kom sa jag att "när han är två månader kommer jag UTAN problem kunna lämna bort honom en stund" Jag fick snabbt lära mig att separationsångesten slog emot mig hårt och det ÄR jobbigt att lämna bort det dyrbaraste man har i någon annans ansvarsarmar.

Det jag vill komma fram till är att alla har vi nog stött på dem där föräldrarna eller mamman/pappan som står o skäller på sitt barn högt och tydligt och alla i affären stirrar.. När det blir sådana händelser skäms jag för förälderns räkning och undrar om personen inte förstår att alla stirrar. Jag tycker absolut att man kan säga till sina barn att "nu är det bra, lugna ner dig" om dem stojar runder o skriker i affären. Men ibland träffar man på föräldrar som hånar och är ironiska mot sina små barn. Och det är så Äckligt! en 5 åring förstår inte ironi och att som förälder håna sitt lilla barn vilket kan leda till allvarliga psykiska skador, det finns inte i min värld.

En sådan förälder vågar jag därför säga att jag ALDRIG någonsin i mitt liv kommer bli.

Jag ska göra allt i min makt för att uppfostra Melker till en ödmjuk och förstående människa och jag ska verkligen försöka att förklara varför det är si och så. Jag önskar att de gånger jag kommer neka honom något även ger honom en förståelig förklaring till varför man tex inte bör äta godis på vardagar, varför man inte slår på andra eller varför man inte alltid kan köpa alla leksaker man vill ha..