för två veckor sedan vaknade jag upp, ovetande om att denna dag skulle förändra mitt liv för evigt!

jag hoppar fram till ca 18.00 den 10 augusti 2009. Jag jonathan och isak åkte iväg för att dem ville bada, jag satt o tittade på på en bänk och började lägga märke till återkomande känningar i ryggen, jag blev lite orolig för det var ju 5 dagar kvar till BF och jag hade inte känt något innan, dem badade och sedan åkte vi hem, vid 20.00 tiden åkte jonathan med sin bror till helsingborg, jag hade aldrig kunnat ana vad som skulle ske så jag skickade iväg honom i god tro om att han kan vara lugn och jag med.. men det började bli mer och mer smärtsamt så jag ringde efter min mamma som kom med värmekudde.

Mamma och lillasyster Lisa satt hos mig i 2 timmar, vad jag trodde var vanliga samandragningar som skulle vara några dagar blev tätare o tätare o började kännas mer och mer, mamma tvingade mig att skriva ner och räkna mellanrummet på värkarna. hon var hundra på att inatt blir det bebis men det trodde jag INTE på och tyckte mest det var hennes lyckoönskningar! det varierade massor, 4,5,6,7 minuter mellan värkarna, ingen fara tyckte jag!

Runt 22.00 kom jonathan hem.. han blev väldigt orolig och viste inte riktigt hur han skulle bete sig :) vi försökte gå o lägga oss men jag kunde inte sova utan förtsatte skriva ner tiden på värkarna, jonte lyckades få lite sömn vilket var tur.

vid 1 tiden hade jag duschat o då klarade jag inte av mer så ringde in till BB o sa att det va ca 4-6 min mellan värkarna, hon tyckte inte det var SÅ farligt o sa att jag själv fick känna efter, jag gick in i duschen en gång till men kände att dem tog till direkt, gick ut och skrev ner tiden nu var det plötsligt 2-3 minuter mellan. jag blev sjukt nervös o väkte jonathan!

lite efter 2 var vi inne på BB och dem mätte mina värkar och lyssnade på bebis hjärta, allt var fint och jag var öppen 3 centimeter! YES! tänkte jag, samtidigt som jag var så jäkla shockad, min slempropp had eju gått kvällen innan o då kunde det ändå ta låång tid, jag som hade förväntat mig att gå över tiden.

vi låg där inne ca en halvtimme o det började bli lite mer kämpigt nu, jonte försökte skoja med mig o få mi att tänka på annat :) vi fick ett eget rum med dubbelsäng så jonte kunde va vid min sida hela tiden, någon timme gick och allt blev bara värre o värre o VÄRRE! jonathan var helt underbar o hjälpte mig att andas.. jag tyckte det kändes obehagligt med massage och all sådan beröring så det fanns inte mk mer han kunde göra än hålla mig i handen o prata med mig.

Just denna natt var det FULLT på BB 9 st bebisar som föddes så alla bad var upptagna, så jag fick gå in o sätta mig i duschen, då nådde jag nog min botten och ville bara gråta, åka hem och skita i allt, det gjorde ju så ont! jag förbannade människor som födde barn IGEN och fattade inte vad dem tänkte med, jag sa till Jonathan att EN får det bli, sen räcker det!

jag gick ur duschen o in i sängen igen med min fina turban virad runt huvudet. Då slog det mig att man behöver ju inte vara superwomen så jag bad om lustgas.. Det blev en fiiin vän och hade jag vetat om dess effekt innan hade jag nog bett om den tidigare.

innan jag gick i i duschen blev jag lite illamående, jonte sprang efter en påse. jag fick en supervärk och i samma sekund tryckte det p åoch jag spydde, det blev nog droppen för kroppen och då valde vattnet också att gå. ingen trevlig stund kan jag säga :)

efter jag fick lustgas gick allt så himla fort. barnmorska Sandra Martin, so var helt fantastisk, kom in och jag var öppen 7 centimeter, då var klockan ca 4-5 tror jag? sedan gick det super fort och 1-2 timmar senar var jag fullt öppen. jag började få väldigt kraftiga krystvärkar och det var en sån jäkla härlig känsla att få trycka på. Jag som befarade att detta skulle vara värst, när barnet skulle ut, tyckte inte alls det. som jag skrev innan nådde ja mgin botten i duschen och detta var inget jämnfört med det. då viste jag det var nära och ville bara träffa vårt hjärta.

huvudet kom ut men sjönk tillbaka, jonte fick se och sa att han hade massor hår! :) <3 jag sträckte ner handen för at tkänna o det var en så märklig känsla att få känna på det lilla slemmiga huvudet :) Man fick en styrka so mjag inte vet var den kom från man bara pressade o pressade o tänkte att NU, NU ska du ut! hans hjärtljud började sjunka lite och jag blev väldigt nervös, barnmorskan ville inte riskera något så hon ja ett litet litet klipp för att hjälpa honom på traven. DET GJORDE INGET! jag hade fasat för detta men jus i den sekunden tänkte jag att hon får klippa hur mkt hon vill bara jag får se mitt barn snart..

klipp klipp och några krystningar och helt plötsligt låg det en lite nmänniska på mitt brsöst och skrek och skrek, det var en stund av fullkomlig förvirring, flera känslor o tankar som jag aldrig upplevt förut, och att titta upp och få se jonathan med tårar i ögonen, stolt över att vara pappa till denna lilla lilla bebis var helt fantastiskt, underbart!

lilla melker fortsatte o skrika men så fort han landade i pappas armar blev han helt tyst, lugn och harmonisk, jag flyttades över till en annan säng där jag blev sydd och tillfixad men det var inget man brydde sig om, jag låg bara lyckigt och beskåade mina två underbara pojkar, vårt underverk!

kiss o bajs?
vet att många är rädda för det och jag var vettskrämd.. jag vet att jag kissade på mig, jag vet faktiskt inte om jag bajsade men mest troligt gjorde jag det! meker bajsade också ner hela mig när han kom ut så det gjorde inte s mkt :)
att kissa efteråt var ingen faram det sved inte eller något, dick var jag livrädd för att bajsa o trodde att hela rumpan skulle brytas, men när jag kom hem o slapnade av gick det bra och det VAR INTE FARLIGT!

förlossningsbilder får ni sen med alla andra bilder :)