Vi fick komma hem igår. Jag längtade med nu när vi är hemma är jag bara deppig, jonte har jour och kan inte vara hemma, För Melkers skull behövs det inte, han är i princip som vanligt igen. Men för min skull, skulle det behövas. är super deprimerad, tappat aptiten, känns som jag gått ner flera kg dessa dagar på sjukhuset. har dessutom den sjukaste mens jag någonsin varit med om. det forsar. och jag har redan blödit i 5 dagar och nu kommer det igång på ritkigt, kommer ju svimma av blodbrist snart.. Nåja nog om mig....!

Melker har/hade njurbäckeninflammation, fick drop när vi kom in och har fått antibiotika genom en spruta i foten. han har något läckage i urinvägen så han har vätska vid njuren. Ska behandla med antibiotika 10 dagar här hemma och medicin som förebyggen urinvägsinfektion hur länge som helst... Han är i alla fall pigg igen, och nästan som vanligt, han ligger och snackar o ler åtminstonde och det har han inte gjort på 1,5 vecka iaf. Han har varit hängig länge.

Återbesök om någon vecka o se hur det ser ut, blir det inte bra får dem göra något ingrepp o täppa till. Min stackars lilla hjärte gosse.

Som mamma känner man en obeskrivlig kärlek, men med bebisen kommer också ORO! en ständig jävla oro och just nu håller den oron på att knäcka mig psykiskt.

Nu vaknar han, måste gå......