Jag gissar på att det är många kvinnor som känner igen sig i detta inlägg och konstigt nog låter vi oss finna oss i det och bara låter vardagen rulla på..

Visst är det märkligt hur männens saker ligger slängda överallt och sen en dag utan någon ansträngning från dem, är dem upplockade. och intressant hur kläderna tillslut hamnar i tvättkorgen o blir tvättade o inlagda. och dem måste ha det fantastikt som kommer hem till ett dukat bord med mat på. och vist är det intressant att DEM frågar OSS "var är mitt vax" "var är min rakapparat" "var finns kalsonger"  (det sjukaste är ju att man har koll på allt också)

man undrar ju hur dem hade reagerat om vi hade frågat efter våra trosor, smink blabla!

Nu sitter jag här i alla fall, sambon sitter på tåget mot köpenhamn. maten står på bordet och likaså våra tallrikar. kolsonger jobbtröja o strumpor ligger i hallen och byxorna o tv-rummet, vaxburken står öppen på toaletten och toaskåpet står öppet i farten hann han inte heller skrapa golvet så där är fortfarande BLÖTT!

Vist är det fantastiskt hur vi bara låter det vara så.. och på något sätt ser jag det som min "roll" att vara den som plockar o har mig. det är fruktansvärt men jag älskar att ha koll på allt o jag hade nog mått dåligt om jag inte hade så bra koll på allt som jag har.

bara massa babbel i detta inlägg.

Jag sitter i alla fall och väntar på att lisa ska komma o överraska mig med en stor godispåse o hålla mig sällskap ikväll och så får jag bjuda på kakor. Nu ska jag ta tag i disken sen kolla på förlossningskliniken!