Ja så är det.. när jag inte har något speciellt att göra så tar jag mig tid att tänka och fundera. obland på värdsliga ting ibland på sådant som inte ens borde läggas tid att tänka på..

På kvällarna brukar jag tänka "imorgon vill jag vara fin" Men så vaknar jag upp och inser att det är en omöjlighet. Jag äger inga byxor längre som man kan känna sig fin i. BARA svullen. jag går jämt med byxorna uppknäppta i skolan och får ha tröjor som döljer det. Jag har letat eftet snygga men i midjan bekväma byxor, vilket inte går att finna i ystad, jag måste alltid ta mig till malmö, och det HINNER JAG INTE!! har en miljon saker att göra i skolan och sen är jag TRÖTT TRÖTT TRÖTT. inte en dag sen jag klippte av mig håret har jag gått till skolan (eller annanstans) och tänkt, "vad fin jag är idag" Jag skulle vilja förlänga håret. men det är så dyrt, jag skulle vilja bygga på naglar igen, men det är så dyrt, allt är så himla dyrt idag, likaså kläder och dem växer jag ur snabbt nu ju.. Det känns hopplöst.. Jag är student och jag vill lägga alla mina pengar på mitt barn.. Inte på mig själv.. Men jag skulle bara en dag vilja gå hemifrån och känna. "idag är jag fin"

Detta var då en sån tanke som inte ens är lönt att tänka på men som ändå etsar sig fast och jag blir i starkt behov av att skriva av mig och få sympati.. Få lite kommentarer om att det är hormoner och snart kommer jag känna mig vackrast i världen med magen..

Igår drog jag fram spjälsängen, tvättade och torkade :) gillar färgen, tror inte jag målar om faktiskt :) Jag och Jonathan sprang dessutom runder på vinden och konstaterade att där var tillräckligt med kakel till hela vårt badrum! =) jippie!



På denna bilden är jag kanske inte så överdrivet snygg men vi var i alla fall nyförlovade och lyckligast i världen :) (det är jag ju fortfarande i och för sig :P)