Ja, nu tusan är jag nog SÄKER på att det är sparkar jag känner!

Det händer någon gång om dagen. ganska svagt. och det känns ALLTID lika dant. Igår satt jag och kollade på lägenheter med svärmor. då kände jag tre "slag" på exakt samma ställe. Eller ja, slag är väl att ta i men det känns som att det går hål på bubblor eller något? Kan inte förklara :) väntade en stund, sen kom det igen, tre gånger då också. Ibland ligger jag och trycker lite för att retas men då vill den lille aldrig peta tillbaka, (inte vad jag känner i alla fall) ..
Längtar tills jag får känna riktiga ordentliga sparkar som Jonathan också kan få känna på.

Även om jag och Jonathan inte bor tillsammans träffas vi varje dag, sover alltid tillsammans! Jonathan ska snart iväg i en vecka, En hel jäkla vecka! jag vet inte hur jag ska stå ut? Sedan ska han även iväg tors-sön ett litet tag efter det. Jag vet verkligen inte hur jag ska klara det?

Visst kan jag tycka att det är "skönt" att ha lite egen tid men det är viktigt att jag vet att jag får sova brevid honom om natten. Jag mår verkligen jätte dåligt när jag måste vara utan honom, båda psykoiskt och fysisk, det gör ont i magen o klump i halsen och jag vill bara gråta. Är jag överkänslig då? Det ska i alla fall bli hemskt tycker jag!

Ps. Pappa tycker att jag ska nämna honom, för att han både igår och idag hämtade mig i svarte på morgonen och körde mig hem och handlade frukost bullar till mig :) Så nu har jag hämnt det! haha ♥