"Du vet inte vad du ger dig in på"
Idag fick jag kommentaren som rubriken förtäljer. Nej jag har ingen som helst aning om hur det är att få barn, skaffa familj och bli en mamma, hur gör man? Inte vet jag! Men jag vet också att INGEN, absolut ingen någonsin kan veta hur det är! Och sen kan det kvitta om man är 15,20,30,40,50 när man skaffar sitt första barn. Oavsett "status i samhället", utbildning, genetik, ålder så kan ingen någonsin lura i mig att en kvinna på 30 år vet mer än jag när det gäller att föda barn och ta hand om ett!
punnkt slut!
håller verkligen med dina ord !
Du har helt rätt! Go girl, du kommer att klara detta galant, det känner jag på mig. :)
Moralkärring som jag är, måste jag kommentera. Jag har alltid velat ha barn ganska tidigt. Hur man nu ska definiera tidigt, det vet jag inte. Däremot tonåringar, som skaffar barn är något jag har delade känslor om. Om det är något som 'bara hänt' , vilket kanske är ett väldigt fult uttryck, så är det ju inget som talar emot och man vet bäst själv. Har varit på ställen som norratorp och sett hur det blir om man inte haft en bra uppväxt, men det spelar ingen roll om föräldrarna varit femton eller trettio, det är inte det som avgjort det hela. Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här, mer än att ingen kan döma, man vet som sagt bäst själv. Men när man gör valet, så är det också en till person med i bilden. Du har gjort det väldigt bra för dig måste jag säga. Jag är impad över hur modig och självständig du faktiskt är. Du har (snart) en utbildning, du verkar ha en bra man, ni har tak över huvudet. Sen har du guts också såklart. Ditt barn kommer att få det väldigt bra. Jag håller tummarna för att det ska gå vägen:) Kram på er! P.s , jag hoppas inte du ser något fel i kommentaren, jag får inte alltid fram det jag egentligen menar. Med andra ord, det är ganska lätt att missuppfatta mig.
ingen vet när man för första gången blir gravid hur det egentligen är att ha barn och vara en förebild för någon, att hela tiden ha någon att ta hand om och vara rädd om och skänka hela sitt liv o all sin tid till, men man växer med uppgiften och när man väl har sitt barn i famnen så vet man hur man gör och man förstår helt plötsligt så himla mycket mer.
är så glad för er skull för deta.' kramisar<3
Nej, det är nog det mest skrämmande och samtidigt mest fantastiska man kan vara med om. Det finns nog ingen som tror att barn är rosa moln och grönt gräs dygnet runt. Bara man är mogen nog att inse allvaret och ansvaret som nu läggs på en.
sv: haha ja, men för en själv känns magen enorm tycker jag iaf :P jag själv tycker jag är jäättestor haha! jo det var jag som slängde i mig thaiboxar haha, åt inget annat nästan! det har släppt lite, jag tror jag åt för mycket av det så jag tröttna haha!
ingen vet ju vad framtiden bär på, så på så sätt så vet ju ingen vad de ger sig in på :) men med tillräckligt med kärlek kan man inte bli annat än en bra mamma tror jag!
