Något fattas. Jag vet inte vad. Jag är inte mig själv, eller den jag en gång var.. Vilket är väldigt förståeligt, SÅKLART! Men jag känner mig så deppig o nere, trotts att jag har ALLT att vara glad för!

Det känns som att jag inte har sovit på en vecka. Och jag KÄMPAR för att hålla ögonen öppna nu! Jag skulle nog behöva sova ca 12 timmar i sträck. minst. men det går ju inte! Jag somnar vid 10 o vaknar vid 7, oftast pigg! Då säger bebis till att det är dags för påfyllning i kistan o tömning av blåsan. Jag hinner vara vaken i 2 timmar sedan är jag en zombie igen.

Jag behöver livas upp. Göra något spännande, jag vill att det HÄNDER NÅGOT! Jag vet att jag har mitt livs upplevelse o händelse i magen, men fram tills dess att det är dags för bebis att göra entre behöver jag fortfarande "ett liv"

Vad gör man? Hur ska jag pigga upp mig o få för mig att göra något, när någon väl frågar så orkar jag ju ändå inte göra något?

Nu kom pappa hem med glass till mig! Ska äta den, Sedan kasta i mig lite järnpiller o sedan sova.

Just det, hämtade klänningen innan. får väl prova den också. Vill knappt, vill inte känna besvikelsen av ännu ett plagg som sitter som skit!