Inatt kunde jag inte sova, som vanligt! Så jag började tänka tillbaka på gamla minnen o händelser. Och så slog det mig, i nästan varje tanke o minne så fanns det en återkommande person, personen har varit delaktig i nästan alla faser/perioder i mitt liv.

När vi var små, lågstadie små, lekte vi ALLTID häst på gröningen, varje rast rusade vi ner där och gjorde boxar och gick o hämtade hästar i hagen. en gång, eller ja många gånger blev vi töser ovänner. Så blir det med många viljor. Men något jag aldrig kommer glöma är när personen i fråga kom fram till mig, hon var arg och skulle säga en elak sak, men oj så fel det blev! "din jävla pc" ..något i den stilen.. Jag tyckte det var jäääätte roligt att hon kallade mig pc. "haha, stackars mig är en data" (gud vad jag skrattar för mig själv nu!)

Sedan har vi tiden på kastanjeskolan, högstadiet, anabolsigel! käranån! Vi tog krokarm på varandra, och så bredde vi ut oss så vi tog upp hela korridoren, vi vägrade släppa taget om varandra, och vi gick sååååå sakta, så sakta, så sakta. fy fan vad vi va dryga! men det fattade inte vi då, hade jag stött på mig själv nu hade jag blivit jätte arg!

Sen har vi tiden i gärsnäs och hammenhög. HAHA! det är nog allt jag har att säga!

Och hästarna, ja det kan ajg ju inte glömma, vi hade vars en häst, vi var i ett stal som vi hade helt för oss själva. det var många tårar i det stallet, det vet jag, men ändå kan jag int komma ihåg annat än de bra saker. Förutom när vi fick jaga hennes hästkräk i hagen för att ho nskulle in för natten, hästfan VÄGRADE så hon fick helt enkelt stanna ute, jag var fan livrädd för den där hästen!
Vi var verkligen tajta, hon var en bästa vän!

På gymnasiet förändrades allt, vi gled längre o längre ifrån varandra.

Det kommer aldrig någonsin kunna bli vad det en gång var, vi är så långt ifrån varandra, våra liv är så fruktansvärt olika, det kanske är lite tråkigt me å andra sidan har jag ett ansvar för en ny lite människa och hade helt enkelt inte kunnat leva som vi gjorde då. Men det jag vill komma fram till är att hur länge vi än är ifrån varandra, så kommer det alltid finnas något där, i alla fall från min sida, jag känner fortfarande ett stor förtroende för henne, jag känner att jag kan dela saker med henne som jag inte kan berätt för andra. Och varje gång vi ses får hon mig att skratta mer än vanligt och jag får vara lite LINA för ett tag.