Jag börjar bli rädd för mig själv, av någon anledning känner min hjärna ett behov av att trakasera mig psykiskt. Jag tänker tankar som jag absolut inte vill tänka och så kan jag gå och må riktig jävla skit över det i flera dagar.

ex?
*Jag kan tänka på hur jag hade reagerat om någon i min familj hade dött, det kan sluta med att jag gråter
*för ett tag sen när vi gick nere i hamnen o kolla på båtarna fick jag en tanke "shit tänk om vagnen hade ramlat i vattnet o mekke hade ramlat i, så såg jag framför mig hur han skrek o plaska för livet o sjönk ner i under ytan" det gjorde så jävla ont i mig!!
*det värsta jag vet är barn och djurmisshandel, och ett tag gick jag in på en sida där det stod om djurförsök o sånt o jag mådde så fruktansvärt ille nästan en vecka i taget och jag kunde bara tänka på dem hemska bilderna, ÄNDÅ kände jag ett tvång att gå in på sidan igen o igen.
*ibland tänker jag på att jag och jonte inte är "varandras första" och det äcklar sönder mig att tänka på att jonte har varit sexuell med andra. ändå får jag värsta fantasierna
*när jag inte har pengar att shoppa, går jag ändå in på nätshopping o kollar o hittar massor med fina saker som jag lägger i "korgen" sen när jag går till betalningen så vet jag att jag inte har pengar och får klicka ner allt o påminna mig om min tråkiga fattiga fula garderob..

är det bara jag som är så här störd? Tell me :) do i need help? haha!