var tog tiden vägen? Det var ju igår jag födde mitt älskade lilla mirakel? Eller? Nej just det, de va SJU veckor sen! vafan! :S Jag saknar den första morgonen då han kom, det var så jäkla mysigt att få ligga med det lilla knytet i sin famn, jag kunde inte förstå att det var MIN son! En gåva likt inget annat, en helt otrolig känsla som jag aldrig upplevt förrut! Tiden går så fort och var tid har ju absolut sin tjusning, nu är han stor min pojke och är med lite mer och försöker prata med oss. ♥ Och jag kan ju säga att jag LÄNGTAR till nästa bebis, jag har verkligen glömt hur ont det gjorde och kan inte komma ihåg hur det kändes, jag vet bara att det var SÅ värt det och det är verkligen värt att göras om, men tills dess att det är dags o tänka på ett syskon (typ om 3-5 år eller tills dess att jag har fått jobb och vi har köpt gård..) ska jag njuta av varje sekund med mitt underbara barn, VÅR SON! WOW vilken power det är i dem orden, fortfarande lika underbart att tänka på att han är vårt lilla mirakel! ♥


Helt färsk, skriker för fulla muggar! helt underbart! Det var verkligen omtumlande, jag kände känslor som jag aldrig någonsin upplevt, det var svårt att förstå, men en sak var säker, det var en kärlek högre än något jag någonsin känt innan! Aldrig någonsin har jag älskat så vilkorslöst!!


Pappa får klippa navelsträngen på sin fina son! ♥


så liten, så ny, så fin...


Pappas stolthet!


Mammas allt! Hade fortfarande inte insett att det var VÅR son jag hade fått äran att sitta o mata.


Nu är min älskling stor :)

Och nu vill han ha mat :D HEJDÅ!