Jag sitter och ler och småskrattar för mig själv just i denna stund då jag skriver detta inlägg. Igår skulle Jonathan tvåla i min rygg när han var nere vid mina Härliga Love handles så skakade för fasiken hela jag. hahaha. Det är liiiite sorgligt men ändå skrattar jag åt det. sidorna dallrade, magen dallrade, låren skvälper. Att jag skrattar åt det är ett gott tecken men om man lägger den seriösa sidan till så är det faktiskt lite tragiskt. Men jag känner att jag inte orkar ta tag i det. Samtidigt som det är dags nu. Det funkar ju inte i längden att äta godis majoriteten av dagar i veckan.
Skärpning Lina? :)