"Hur mår du, egentligen?.."
Efter att ha gått i en bubbla de senaste dagarn som följd av grov sömnbrist, brist på näring och vatten över huvudet känner jag att det är dags att simma upp till ytan igen och skärpa till mig.
Jag erkänner, jag har tagit på mig alldeles för mycket. Ett litet barn och en hundvalp kan Bara summeras som Katastrof! Jag viste att exakt allt detta skulle hända, men ändå har jag bara skjutit undan problemen som har dykt upp i tanken och tänkt att, äsch, det löser sig.. Men nu står jag här och det löser sig inte. Eller löser sig gör det men det var mycket mer slitsamt för huvudet än jag hade anat. Det var jobbigt, för jag har mått så dåligt, jag har inte vågat säga något, inte velat erkänna att ja, ojdå, Jonathan du hade vist rätt, detta var inte så enkelt som jag trodde. Därför har jag bitit ihop och suttit här hemma och gråtit 5 gånger om dagen. 
Ooh, han måste ju vara det finaste på denna jord.. ♥
Igår berättade jag för jonathan, jag orkade helt enkelt inte mer. Efter lite pepptalk, och disskusion känns det nu mycket bättre, det är ingen fara, han blir inte rumsren över en natt. Men han kissar ju inte ute, igår kissade han EN gång ute, jag väntar o väntar o väntar, det sägs att valpar inte kan knipa igen men jag lova, Det kan Milo! =) Jonathan menar att det är för att han känner sig mycket tryggare här hemma och därför hellre gör det här inne.
Igår begav jag och melker oss till affären, med rödsprängda svidande ögon gick jag och bet ihop, min kropp ville egentligen bara kasta sig på golvet o gråtagråtagråtagråta. Men det tjänar inget till. varför ska jag gråta dumma dumma hjärnan vad är det för fel på dig. På vägen hem mötte vi Evelina och Josef. Evelina tittade på mig och frågade hur det var, du är ju helt blek och håret såg typ dött ut. Då kunde jag inte hålla emot längre. Evelina tog med mig och melker hem på en kopp te och josef gick hem till jonathan.
Men idag mår jag bättre! Jonathan lugnade mig lite igår, vi pratade och han fick mig att se allt på ett lite annat sätt. Men detta ska vi klara, man har återköp på honom, men det finns inte ens med på kartan, och definitivt inte för Jonathan. Nu kan det bara bli bättre, ellerhur? :) Och nu när jag tittar på honom när han ligger där i hallen och sover på rygg med öronen åt vars ett håll, ja då kan man inte annat än smällta.
Livet ÄR tufft ibland och det är helt okat säga det högt ch gråta ut hos en vän! Men vill man så kan man och ganska snart så kommer det blir lättare. Kram til dig!
Du kan alltid ringa mig Lina, jag hoppas att du vet det! Jag kommer alltid att finna tid för dig.
Jonathan har alldeles rätt, han kissar inne för att han känner sig trygg inne, det är inget konstigt alls. Det är vanligt att det dröjer upp till ett halvt år innan en liten valp är helt rumsren, så känns inte någon stress med din goa lilla valp. Det är bara att torka upp o se glad ut, om du ser att han kissar så kan du lytfa upp honom, du slutar han kissa o gå sen ut med honom o när han kissar där ute så beröm honom efteråt, men skäll aldrig på honom när han kissar inne. Har nyligen haft en valp själv, vet hur frustrerade det kan vara, o hur trött man blir, o då har jag ändå inget barn att oxå ta hänsyn till,men dock en vuxen hund som valpen absolut inte ville lämna ifred utan bus o bit hela tiden o spring i lägenheten.
Det är bra att alltid gå till samma ställe där ute oxå, så han får ett kisställe där ute, börja alltid gå dit, o gå alltid en sväng tillbaka dit efter er korta runda så finns det en chans att han kissar igen precis innan ni går in. Vi brukade göra så med vår lilla skrutt, funkade bra, annars kunde han osse lätt kissa på golvet nästan direkt vi kommit in. Men det är bara att försöka vara lugn o ha tålamod, det kommer av sej själv, även om det kan ta tid.
Du har en jättegullig grabb, o valpisen e osse helt fantastisk. Försök bara (jag vet att det är svårt, även utan barn) ha tålamodet, o fokusera o tänk på de mysiga fina stunderna när allt bara känns hopplöst, o man känner sej misslyckad. Det är man inte, man är bara trött =)
Du klarar det!!
Men be om hjälp i tid om det känns tungt, så hinner du rädda upp, det räcker ofta att bara få avlastning några timmar för att återhämta sej igen.
Många kramar o lycka till med din söta lilla valp.
Skriv gärna om du vill ha några bra tips, vi fick många, de flesta väldigt bra, nu när vi hade en valpis =)
