Jag tänkte visa denna jätte fina stora badhandduk som Melker fick av jontes systers, mans, farmor :) Den är så himla fin! Hon har själv gjort den.. Skitgulligt.



Hon är så himla söt. Vilket får mig att tänka på en person som borde stå mig nära och vara lika gullig som henne... Ända sen en person jag älskade och älskar högt försvan har inget varit sig likt, det känns som att sedan den dagen har allt bara gått fel... Jag tror att varje släkt/familj har en person som lyser upp lite extra och som har en förmåga att göra allt bra och få alla att må bra. Vår sådan person är inte med oss längre. Och det gör ont. Det är många gånger det blir så extremt tydligt också..

Det är som om att den avgörande och sista pusselbiten fattas. Istället "ersätts" den med en bit från ett helt annat pussel som inte alls passar in och bara får allt att se så himla dumt ut. Så känns det.

jag är ledsen men jag känner inte som jag borde men det gör nog inte du heller. Tråkigt.!

Älskade älskade du som inte finns med oss här på jorden längre, jag VET att du finns med oss, själsligt, och att vi kommer återförenas.. Jag tror också att du håller ett öga på oss alla. Jag älskar dig, det gör mig bara så ont att du inte fått träffa min älskade son. Men någon gång, om många många år ska jag presentera er för varandra. Det kommer bli så fint ♥