Besviken.
Jag är så oerhört besviken på mig själv. För inte så himla längesedan skrev jag ett inlägg om hur bra jag mådde och hur oerhört bekväm jag var med mig själv. Jag var pigg och glad och hela livet var allmänt lättare.
Nu har jag hamnat i en DJUP grop. Jag tror det är i samband med att Melker började bli sjuk o nattsömnen var i princip obefintlig. Detta påverkade mig såklart mitt på dagen, och för att söka snabb energi fick jag i mig socker. Jag som hade tappat mitt sockersug HELT!? Tänk så lätt det är att falla tillbaka.
I samma veva har jag glidit ifrån träningen och nu har jag bara joggat 2-3 dagar i veckan.
Jag är trött!!! FRAMFÖRALLT!
Jag har blivit så enormt attakerad av finnar, ja vet inte när jag var så full sist. Jag lider verkligen!
och framför allt känner jag hur oerhört slapp kroppen har blivit.
Jag var i julas nere på min målvikt 55 kg och mådde FANTASTISKT! Dit ska jag igen inom kort. Jag Måste om jag ska må bra och kunna prestera ordentligt i skolan.
Så nya tag nästa vecka? "Jag börjar på måndag", Vi får väll se.
Blir man verkligen av med sitt sockersug då? Känns omöjligt. Detta är en pärs, är van att äta godis dagligen så mår riktigt dåligt. Jag har ingen aning om jag har gått ner något i vikt. Ska väga mig på tisdagmorgon så då får vi se. Då har det gått 1 vecka. Jag vill bara det ska vara över :)
Det bästa,om man kan e att inte gräma och klanka ner på sig själv! E det läge och du har motivationen så ta nya tag. Och jag vet att man bara kan basera utifrån sig själv men jogga 2-3 dagar i veckan hade jag varit urnöjd med :)
