Tankar..

Jag hoppas att jag med denna text inte sårar någon eller liknande, för det är verkligen inte min mening.


Som de flesta redan vet hände det igår en fruktansvärd olycka(?) i Ystad.
Geanst börjar alla prata och skriva, precis som jag gör nu!

Alla vill veta vem det är. Först och främst vill man veta att det inte är någon man känner, en nära vän, släkting. Men självklart handlar det också mycket om nyfikenhet. Jag kan erkänna att jag är en av dem som kanske är lite För nyfiken ibland. Ofta listar jag ganska snabbt ut vad som har hänt, ja har sett både hemska bilder och läst långa texter om saker jag och andra egentligen inte borde ta del av..

"olyckan" skedde igår och idag vet nästan alla namn på personen, ålder, var personen bodde, gick i skolan. Sånt kommer ut så fort, det går inte att hindra.

Men en sak som ALLTID händer vid ett dödsfall är att plötsligt känner ALLA den avlidne, om det så bara är en person man har sagt hej till en gång i sitt liv så "Var det en jätte snäll människa som jag har träffat någon gång"..
- Varför vill man känna den avlidne?
Jag menar med den mening inget illa och är inte ironisk på något sätt, utan det är en uppriktig fråga, jag undrar verkligen varför?
Någon som vet, psykologisk faktor?

Bär mer eller mindre alla människor runt på en inre sorg och "vill ha" en anledning att få ut sina känslor?
Det är ju inte omöjligt.
eller är det för att man kan relatera till personen i ålder, intresse, man kanske har ett syskon i samma ålder, ett barn. Så man drar den parallellen?
Jag vet med mig själv att jag genast tänker på mina närmaste avlidna och känner mig sorgsen.

Är det någon son vet eller har samma tankar, eller andra? Dela gärna med er!



Kommentarer
Postat av: Emma

jag håller faktiskt med dig fullt..

Såfort det händer något sådanthär så känner alla personen.. Som du sa, även om de vara träffats 1 gång så rasar livet på de människor..

2011-02-12 @ 13:13:31
URL: http://emmiisz.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0