Ja, nu är det officiellt, lilla gossen är numera STORA killen. 2 dagar har redan passerat på förskolan och dessa dagar har gått utmärkt. Tänk lilla knytet smo man gick o vyssjade i sin famn dygnets flesta timmar springer nu runder på egna ben och har kkappt tid att komma o lämna en puss.

Jag är så oerhört glad att Melker redan verkar ha hittat en kompis och fattat tycke för fröknarna. han skrattar o leker, har kapperep, städar med kvasten, leker med magneterna, vänder upp och ner på legobackarna, knycker åt sig 3 bananer. =)

Nästa vecka drar det igång på mer allvar, då kommer mamma o pappa inte finnas där i bakgrunden. För även om det går jätte bra ser han ändå då&då till att han har lite koll på var vi befinner oss. han kommer ut o ger oss en blick, sen går han o leker igen. Tänk på måndag när han kommer gå och leta efter oss och inte hittar oss någonstan. vilken panikkänsla, så obehagligt. Blää nu bölar jag nästan. Det KOMMER bli tufft, jag KOMMER att behöva springa ut i bilen o sätta mig o gråta för att inte Melker ska se det. men så småningom kommer det säkert även bli bättre, både för mig och honom.

Men mitt i allt detta får vi se alla positiva sidor, han är så pass stor nu att han behöver den här sociala aktiviteterna och jag tror man kommer uppskatta alla stunder man har tillsammans ÄNNU mer än man gör när man går hemma med varandra hela dagen. Detta kommer nog bli bra. Japp, det kommer det!

Nu hoppas vi bara att förskolan ska få fortsätta, annars kommer detta börja om igen till sommaren. ny inskolning, nya tårar. Men men,, det tänker vi inte på nu!