Jag vet inte riktigt hur jag kom in på DENNA BLOGG men nu rinner tårarna som bara den. Det är så orättvist att sjukdomar kan få drabba små oskyldiga barn. Jag tänker på när vi låg inlagda  med Melker på sjukhuset i några dagar. Han hade som jag tidigare nämnt njurbäckeninflamation, det är inget farligt och det är lätt att åtgärda. Ändå kände man sig så hopplöst hjälplös och SOM jag grät den natten vi åkte in med honom.

Dessa få dagar vi var där kändes som en evighet och då undrar jag hur dett känns för dem som ligger inne med sina barn som är drabbade av cancer och annat.

Snälla snälla snälla, låt aldrig Melker drabbas av någon allvarlig sjukdom. Jag vet inte vad jag hade gjort utan min Älskade fina Son ♥ Allt hade tappat sin mening.