Igår firades valborg i form av ett litet minikalas för mig med närmsta familj. Alldeles lagom o mysigt :)

Melker tog sovmorgon till 8 och efter det har vi burit från lokalen o städat så dagen har bara helt försvunnit.

utan en aning om att klockan var så mycket dukade jag 11.30 fram tårta som vi smaskade i oss. När jag sen insåg att det egentligen var lunchtajm o jag hade matat min son med tårta istället fick jag riktit ångest. Men han blev glad i alla fall! :) haha

Nu åkte pojkarna till Biltema och Melker skulle få korv så fort dem kom fram så han överlever nog.

Förresten så får jag alltid en Jätte klump i magen när dem två åker iväg tillsammans en lite längre sträcka och ska färdas på motorväg. Tänk så många idioter det finns ute. och tänk så händer det något? vad fan hade jag gjort om jag hade förlorat dem? Jag vet inte varför jag plågar mig med den tanken men det sker ganska ofta. För helt ärligt, vad hade man gjort? Hade jag förlorat båda hade där ju verkligen inte funnits något att leva kvar för (jo min familj så klart) men ni förstår.

Jag undrar hur man hade orkat leva vidare, om man någonsin igen hade kunnat känna glädje?